Tillökning
Jag har gjort det igen! Skaffat tillökning i familjen. Vet inte om det var så supernoga genomtänkt men vad tusan.
Mina småttingar fyllde 6 år häromdagen. Det är alltid så svårt att hitta på presenter. Eller njaa egentligen inte men att köpa en plastpingvin för 700 kronor som går sönder efter en vecka känns sådär.
Naturligtvis fick de allt annat de hade skrivit upp så duktigt med storasysters hjälp på önskelistan. Men så kom jag på den briljanta idén att köpa dem varsit marsvin. Alltså riktiga, livs levande marsvin.
Läste på noga, googlade om allt från beteenden till kost. Vill ju inte köpa grisen i säcken. Men de verkade vara trevliga djur. Lagom sociala och inte allt för krävande. Lite orolig var jag ju att jag skulle vara tvungen att "prata" lite väl mycket med dem de veckorna barnen inte var här men asch tänkte jag, får väl stänga dörren om dem då.
Dessutom är de i behändigt hanterbar storlek för barnen att hållas med. De kan gosa med dem men de kräver inte allt för mycket motion. Och man riskerar inte att råka klämma ihjäl dem eller att de dör när man nyser.
Jaja, sagt och gjort. Nu har jag alltså uttökat min lilla familj med två nya familjemedlemmar. De bättre begagnade marsvinshonorna Mimmi och Fiffi. Två år och väldigt söta men dock lite blyga fortfarande.
Favoritsysselsättningen är att äta och bajsa. De kuttrar lite lite när de suttit stilla länge i knät. Om det är av missnöje eller njutning har de inte talat om än.
Katterna tycker att de är oerhört spännande. Det lilla de ser av dem då de bevakar det lilla huset med fastnitad blick och svepande svansar.
Bör tilläggas att dörren mellan dem är ordentligt stängd då alla mina husdjur har FF.
Så nu återstår bara att se hur fort de kan lära sig att gå i koppel, för det är A.s största önskan.
Mina småttingar fyllde 6 år häromdagen. Det är alltid så svårt att hitta på presenter. Eller njaa egentligen inte men att köpa en plastpingvin för 700 kronor som går sönder efter en vecka känns sådär.
Naturligtvis fick de allt annat de hade skrivit upp så duktigt med storasysters hjälp på önskelistan. Men så kom jag på den briljanta idén att köpa dem varsit marsvin. Alltså riktiga, livs levande marsvin.
Läste på noga, googlade om allt från beteenden till kost. Vill ju inte köpa grisen i säcken. Men de verkade vara trevliga djur. Lagom sociala och inte allt för krävande. Lite orolig var jag ju att jag skulle vara tvungen att "prata" lite väl mycket med dem de veckorna barnen inte var här men asch tänkte jag, får väl stänga dörren om dem då.
Dessutom är de i behändigt hanterbar storlek för barnen att hållas med. De kan gosa med dem men de kräver inte allt för mycket motion. Och man riskerar inte att råka klämma ihjäl dem eller att de dör när man nyser.
Jaja, sagt och gjort. Nu har jag alltså uttökat min lilla familj med två nya familjemedlemmar. De bättre begagnade marsvinshonorna Mimmi och Fiffi. Två år och väldigt söta men dock lite blyga fortfarande.
Favoritsysselsättningen är att äta och bajsa. De kuttrar lite lite när de suttit stilla länge i knät. Om det är av missnöje eller njutning har de inte talat om än.
Katterna tycker att de är oerhört spännande. Det lilla de ser av dem då de bevakar det lilla huset med fastnitad blick och svepande svansar.
Bör tilläggas att dörren mellan dem är ordentligt stängd då alla mina husdjur har FF.
Så nu återstår bara att se hur fort de kan lära sig att gå i koppel, för det är A.s största önskan.