Mulliga män
När jag kläckte den stora nyheten för mina barn att jag var kär, eller iallafall tyckte väldigt mycket om en person. Så blev deras reaktion inte riktigt vad jag väntat mig...
De sa bara att det visste det redan. Va?! Sa jag, eftersom jag knappt själv visste om det. - Ja, i pappa såklart sa sonen, nej sa yngsta dottern i Max´s pappa såklart, nej inte alls sa äldsta dottern...jag vet vem det är för det har Max sagt.
Hmm..i barns värld är allt så enkelt. Att det kan ha varit den nya kompisen som de fick träffa för ett tag sen fanns liksom inte med i deras värld. De praktiskt taget asgarvade när jag sa vem det var som jag höll på att bli förälskad i.
- Men han har ju inget hår! Sa sonen.
- Hmm, han är ju lite mullig, sa yngsta dottern.
- Så har han ju skägg med, sa äldsta dottern. Och så är han ju inte så snygg.
Jaha. Hur ska man tolka detta då? Har jag närt tre utseende fixerade barn vid mitt bröst.
- Men, sa jag. Det spelar väl ingen roll om han inte har något hår eller är lite mullig. Han är faktiskt väldigt snäll. Och det räcker väl att jag tycker att han är snygg? Dessutom är jag också lite mullig. Så det jämnar ut sig.
Mina rara men ytliga barn höll naturligtvis med så var den diskussionen över.
Jag som hade målat upp värsta grejen. Trodde de skulle komma med både motargument och frågor om framtid och såvidare men nej då. De bara konstaterade att jag kunde blivit kär i någon som var lite mer lik Eric Saade, men visst om jag gillade mulliga skalliga män med skägg så varsågod! Och jag måste nog säga det att jag bra mycket hellre har en skallig, skäggig "mullig" man som käresta en den där pojkspolingen;)
