Lagom är bäst
Det är oftast inte fören de är tillbaka som man kommer på vad det var man skulle göra då de var borta.
När de inte är här går man runt i ett konstigt vakum, liksom förlorad och tappad på sin identitet.
För min riktiga identitet är ju att vara mamma, i första hand. Det har ju varit det i så många år. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen då de inte är här. Tänker för mycket, låter onödiga småsaker ta onödigt mycket plats i mitt huvud. Får för mycket tid för återhämtning så till slut blir det långtråkigt. Ett tråkigt liv.
En film kväll med mys är helt okej, skönt, ja till och med underbart. Men tre-fyra filmkvällar är inte skönt. Känns bara ensamt och tragiskt.
Men visst är det skönt. Ta dagen som den kommer, träffa vänner eller låta bli att träffa dem just idag för jag kan ju göra det i morn istället. Visst är det skönt att slippa tänka på vad man ska laga för kvällsmat eller sova till tolv. Hasa runt i linne och trosor, kolla på repriser av Bachlorette och strunta i att diska.
Men det är inte mitt rätta liv så det känns inte rätt.
Nu så är de tillbaka. Efter fyra långa timmar i en liten bil med regnet ösande utanför och inne i bilen ( ska nog inte vara så..bäst å kolla upp) och tre hypade ungar så känns det som en ofattbar lyx att ha haft det fullständigt tyst i en hel dag. Varför njöt jag inte mer tänkte jag för mig själv där jag försökte dämpa de värsta tjoandena med mitt pekfinger i örat.
Men som sagt, ordningen är nu återställd. Min rätta identitet tillbaka, den andra får titta fram nästa vecka och hälsa på lite, ska bli skönt;)
Just nu för ett tag är det iallafall väldans skönt att ha mina underbara ungar hemma igen!