Djungeln
Jag har varit på många olika sorters dejter.
Många spontana, knäppa, ogenomtänkta dejter. Många som mina vänner har hisnat av förskräckelse av då jag berättat om dem för dem.
Blåögd är mitt förnamn. Eller snarare så hyser jag en grundföreställning om att alla människor är goda. Precis som jag är god och inte vill någon illa.
Ibland kan jag tänka innan, att är det här så smart egentligen? Men så tänker jag att om man aldrig vågar så kan man heller inte vinna något.
Jag har varit iväg och tältat med en person första gången vi sågs. Det är väl egentligen den dejten som mina vänner tycker är knäppast.
Men det tycker inte jag. De gångerna jag har bjudit hem en främmande man till mitt hem är nästan värre, i mina ögon sett.
Jag resonerar såhär, hur ofta är det som en person visar vid första dejten att den är en knäppgök? Hur ofta börjar en man att misshandla sin flickvän första gången de träffas?
Hur ofta blir en tjej mördad i sitt hem eller någon annanstans heller för den delen av en okänd man?
Naturligtvis ska man vara försiktig, inte dumdristig. Naturligtvis ska man använda sin klokhet och vara förutseende. Jag uppmanar inte folk till att vara korkade.
Kanske har jag bara haft tur. Tur som inte blivit våldtagen, misshandlad och styckad av någon galning där ute.
Jag tycker nog mest att jag har haft en himla otur som inte har lyckats träffa en endaste mister rätt på någon av alla de dejter jag haft.
Vet ni vad det vanligaste samtalsämnet jag har pratat om under mina dejter är? Jo, jobbet. Vad folk jobbar med. Det har jag säkert pratat med alla om.
Jag har lärt mig hur en ambulanssjuksköterskas dag kan se ut, en ståltrappsförsäljares, en korvbrödbagares, en golfbaneskötare, en läkemedelförpackares, en plåtslagares, en skum egen-företagares, en fastighetsägares, en lärares, en sos-alarmerares, en till korvbrödsbagares, två vårdares (vet jag ju redan dock), en sportjournalists, flera it-ansvarigas, en slamsugbilförares,en utemiljömaskinförsäljares,en snickares, en flyttkarls osv.
Lika många olika yrken som män.