Ett snabbt farväl
Med en tår i ögat såg jag henne åka. Min lilla söta. Min energiska, busiga,outröttliga, irriterande, urcharmiga och supergosiga Odessa!
Jag hade hoppats in i det sista att de skulle ångra sig, tycka att hon var lite FÖR mycket, att den andra lilla rara, lugna skulle passa bättre. Men icke.
Kanske är det orättvist tänkt mot henne, Tilly. Att önska något sådant. Men det fanns bara en Odessa. Suck.
Jag som alltid tjatar om att man ska gå på magkänslan. Varför gjorde jag inte det med henne? Det första jag sa när hon stack ut sin lilla trubbiga nos ur mamma Olga var ju att: Henne ska jag ha!
Nåja, jag brukar ju även tjata om att allt har en mening. Så det var väl meningen att hon skulle flytta till Hällefors. Tror eller jag vet att hon kommer bli lycklig där. Ta dem med storm så som hon tagit mig med storm.
Så lev väl min kära Odessa!