Tusen bitar
Jag hade en blå ljuslykta i vardagsrumsfönstret. Jag hade.
Har haft den i många år. Om jag inte missminner mig så fick jag den när jag fyllde 30. Jag tyckte om den. Den matchade min soffa med sin blåa färg.
Men så är det ju som så att jag har fått 4 nya små vänner i mitt hem. 4 vänner som börjar bli rätt livliga, nyfikna och klåfingriga. Tre dagar i rad har de rivit ner min blå ljuslykta i golvet. Alla tre gångerna har den hållit. Inte en endaste liten skärva borta.
Idag när jag låg och vilade efter jobbet väcktes jag av ett högt, gällt kraschande. Fär fjärde gången hade de små vännerna dragit ner ljuslyktan i golvet. Denna gång höll den inte.
Jädra skit sa jag och dammsög upp skärvorna.
Så vad har jag då tagit för lärdom av denna incident? Jo om du gång på gång blir nerstjälpt, trampad på, puttad på så kanske du nästa gång du klarar dig med endast en liten skråma bör byta plats på dig. Ställa dig på ett säkert ställe där du inte riskerar att bli helt krossad. För det är vad som lär ske förr eller senare om du står kvar på samma ställe och låter dig knuffas på.
Just detta med ljuslyktan är ju lättlöst, jag köper bara en ny och ställer där. Men det är värre om det är jag själv som blir krossad i tusen bitar. Blir lite värre att lappa ihop.