Hångla!
Vi kom in på det heta ämnet fortplantning häromdagen, jag och barnen.
Det kom sig av att vi tittade på barnprogrammen. De där som är efter klockan 19, de för lite äldre barn. Serien som visades var en tonårsserie som heter Dubbelliv.
Just det här avsnittet handlade om svartsjuka och tonårsförälskelse. Ett ungt par börjar kyssa varandra hett framför sina vänner för att göra några av dem svartsjuka.
E. tittar med halvt äcklad min och halvt förundrad min på det som försegår på teven. Så säger han: " Ska de hångla nu eller?"
"Ja, det gör dom. " Svarar jag.
"Men ska de andra titta på då eller?" Fortsätter E.
"Vad då titta på? De gör ju det. De sitter ju där och tittar på. Deras kompisar." Jag förstår inte riktigt vad han är ute efter.
" Men sen då, när de är nakna i kyrkan? Tittar alla på då?" E. verkar inte riktigt nöjd med mitt svar.
"Vad då kyrkan?" Jag fattar fortfaranden inte vad han far efter.
"Jamen när de ska göra bebisar. Hångla i kyrkan. Tittar alla på då?"
Aha!! NU förstår jag. E. tror att hångla är lika med att göra barn. (Hmm. Undrar var han har fått det ifrån.) Och om man ska göra barn då måste man vara nakna. Och när man har gift sig i kyrkan ska man ju göra barn.
Så solklart!
Så lite oskyldigt tonårshångel på bästa barntevetid visar sig min son tro vara en förevisning i att göra barn!
Ojojoj! Vart ska utbildningen börja?
Tänk vad roligt det skulle vara, som en vän sa. Om han fortsätter tro det. Så när han får förfrågan på högstadiediscot om han vill hångla, så slänger han av sig alla kläder på momangen, för här ska göras barn!!