Med hjälp av goda vänner
Jag har bestämt mig. Tror jag...
Det är dax att tänka på mig själv. Kan ju inte bara kasta bort allt det där som jag jobbat med under flera års tid. Jag är värd så mycket mer.
Men det är så svårt när man känner att man förlorar något som är så fint. Men kan man förlora något som man aldrig haft till sitt eget?
Och som en vis man sa: Är det meningen så händer det ändå.
Kanske. Eller så händer något som är snäppet bättre. Kanske helt perfekt.
Det märkliga i det hela är att det var en annan eller egentligen fler personer i min närhet som hjälpte mig att vakna upp ur drömmen.
Men den andra var även han en sådan som jag fastnat i fantasier om. Han hjälpte mig inte i så som att jag flyttade över det på honom utan mer att visa mig att det finns fler. Bara genom att finnas till. Han själv är ju faktiskt ett levande bevis på det.
Så har jag ju min kloka vän som drar ner mig när jag svävar där bland molnen. Du är så klok. Dina ord sårar inte utan får mig bara att inse mitt eget värde. Mitt bästa. Och det har du mycket lättare för att se än jag själv. Tack!
Så han som helt objektivt hjälper mig att analysera situationen. Hans ord sårar. De är hårda, brutala men helt ärligt sagda ur en mans perspektiv.
Ja allt detta tillsammans med mitt egna kloka huvud, förstås;) Har nu hjälpt mig att komma fram till ett beslut. Hjälp! Jag som hatar att fatta beslut. För tänk om det är fel beslut.
Men jag känner i mitt hjärta att det är rätt. Även om mitt hjärta desperat längtar efter något annat.