Substitut
Vill ha en hund. En lagom stor som inte tar upp hela soffan och som lätt kan hoppa upp i knät.
Tycker spanielar är fina. Mysiga, snälla, tillgivna och ödmjuka hundar. Så där som man vill att människorna runt om en ska vara. Sådär som man själv önskar att man var och hoppas att man är.
"Rasen är livlig, behagfull och välbalanserad hund med milt uttryck.
Den är käck och absolut orädd. Till Temperamentet är den glad, vänlig och tillgiven, aldrig
aggressiv och utan antydan till nervositet."
En sådan hund skulle passa mig perfekt.
Så om jag hade en sådan hund då. När man kommer hem från en dag på jobbet, sådär lagom sliten och trött. Ja, då möts man av någon som blir glad. Som har längtat och som bara älskar att du kommer.
När man är ledsen för något. Hoppar den upp tätt intill, slickar bort dina tårar och visar med hela sin själ att den älskar dig.
När du behöver komma ut och röra på dig så finns den där som ett ständigt bra skäl till att faktiskt göra det också.
Men så egoistisk kan jag inte vara. Att jag skaffar en hund bara för att bli älskad och ha sällskap. För när jag jobbar då? När jag vill åka på semester eller bara ta en natt borta.
Nej, det är fullt tillräckligt att ha fyra barn att ta hand om.
Men en dag, då livet kanske ser annorlunda ut då ja då..