När kyrklockorna ringer
Vad kommer det sig att man tar beslutet att gifta sig?
Finns säkert lika många orsaker som det finns par. Säkert har de två parterna i paret sina egna orsaker.
Den klassiska: För att man har valt varandra och planerar att leva resten av livet tillsammans.
Den praktiska: För att det är just det, praktiskt. Speciellt när man har gemensamma barn.
Den romantiska: För att man alltid har drömt om att få står brud.
Den passionerade: För att man älskar varandra så mycket och vill visa för hela världen att man hör ihop.
Kanske är det en blandning av alla dessa, eller några stycken. Eller kanske är det någon helt annan orsak.
Min var en kombination och att det var ett naturligt steg i vårt förhållande och i vad det innebär att vara vuxen. Det är något man gör helt enkelt.
Vårt giftermål var som nästan alla andra saker i vårt förhållande, på mitt initativ. Vi skulle döpa tvillingarna. Kyrkan var bestämd. Släkten var bjuden. Så varför inte.
Ett höstbröllop, som planerades på två månader. Jag, svärmor och min bästa vän. Planerade, styrde upp och fixade allt som skulle fixas.
A.s intresse var svalt. Han inkom inte med några protester eller förslag. Han bara nickade och höll med. Det blev bra.
Det var mitt bröllop, inte hans.
Det är märkligt att jag inte lyssnade på varningsklockorna som ringde för full volym. Men han hade ju sagt att det var okej att vi gifte oss, så då måste han väl vilja det också eller?
Tror han ville. Men det var liksom inget som var så viktigt. Bara ytterligare en grej som var som att åka oh köpa mjölk.