Möte i spöregn och drivis

Möten som är knäppa. Är de rätt eller fel? Ställer de till mer än de ger?
Men om personerna som möts är precis lika knäppa, då måste det väl vara rätt. Fast längst in innanför skyddet är de lika där? Vill de samma egentligen eller helt olika? Är de lika knäppa?
Tror det. Fast knäppheten har olika bakgrund. Olika skäl till att de är just precis så knäppa.
Men det är något med den andra personen som gör mig galen. Alltså inte galen som i galengalen utan mer tokigt galen. Som gör att jag inte riktigt tänker mig för. Bara kastar mig ut.
Just det är ju det jag tycker så mycket om. Jag är inte en sådan person som bara gör utan att tänka mig för. Har typ aldrig hänt.
Det är en härlig känsla. Fast eftersom jag ändå är en eftertänksam person så lämnar mötena en lite besk eftersmak. För tänk om det ändå inte är så bra som det känns? Tänk om allt bara kommer bli pannkaka och sluta med katastrof. Eller kattajävlastrof som någon skulle ha sagt.;)
Jaja, då får det göra det då. Just nu är de här mötena på tok för roliga och underbara för att jag ska sluta med dem.