Halvsjuka barn är ingen lek
Idag är ingen vanlig dag för idag är en vara-hemma-med-halvsjuka-barn-dag eller mammas-stora-psykbrytar-dag!
Tjoho! Det är så härligt att vara hemma och mysa med barnen. Eller inte...
De är inte tillräckligt pigga och krya för att vara på dagis eller skolan men inte tillräckligt sjuka för att nöja sig med film och mys i soffan. De är inte tillräckligt pigga och krya för att ha tålamod med varandras olikheter men inte heller tillräckligt sjuka för att inte orka bry sig.
Mina barn har en tendens att lägga in ett: "SLUTA!" eller "MEN GE DIG DÅ!" i varje mening ungefär när de tilltalar varandra.
Speciellt när lillebror råkar vifta lite för nära ansiktet eller tittar sådär provocerande på en som bara småbröder kan göra.
Eller när storasyster visar hur man utför en perfekt piruett och den lillasyster försöker sig på snabbt blir tillrättavisad.
I bilen är det mest stressframkallande att höra dessa fraser. Det blir liksom så högljudt när man sitter fyra personer i en liten renault.
Nu är vi inne på femte lediga dagen denna vecka. Det börjar visa sig på mina spända nerver.
Nu så här kvart i Bolibompa så hör jag mig själv med ett lagom matt frustrerat tonfall skrika till de små barnen: "MEN GE ER DÅ!"
Undrars vart de fått det uttrycket ifrån?