orka lite till
Behöver finna glädjen igen. Vet bara inte riktigt hur. Tror jag behöver sova. Är så förlamande trött hela tiden.
Känner mig liksom lite bortdomnad. Ständigt lite frånvarande, som om det inte handlar om mig.
Jag lyssnar och ler när flickorna busar i badkaret. Jag njuter av anblicken av dem där de rusar fram. Sonens vilda framfart i leriga stövlar och mössan på svaj.
Men jag orkar liksom inte skratta. Bara ler. Lite sådär frånvarande. Som att det inte riktigt är mig de rusar till.
Tro jag behöver sova. Bli utvilad, få skratta.
Jag har blivit så fullständigt slukad, uppäten av hosta, feber och argsinta damer.
Av gnäll, gnabb och syskonbråk i det oändliga. Konflikter om strumpor och hårband. Om tv-spel och andra spel. Om ingenting och allting.
Av disk som aldrig tar slut, matlagning som aldrig äts upp och bolibompa som är tråkigt och alldeles för kort, av sovmorgnar som liksom flög bort.
Fyra lediga dagar och jag bara längtar till jobbet!