sjukt var det här
Det var nog bara så. Att den här tröttheten jag känt berodde på en elakartad förkylning. Ett virus som intagit min kropp och framförallt min knopp.
Ligger med feber och huttrar och svettas under täcket. Med dubbla alvedon och en ipren orkar jag kravla mig ur sängen för att värma lite rester till mina arma barn. Så kravlar jag tillbaka igen.
Ikväll blir det köpepizza, om jag orkar ta mig upp den låånga vägen till pizzerian. Ska nog kolla upp om de har hemkörning. Ja visst tusan, då måste man ha kontanter hemma...
Ringde till och med barnens pappa för att fråga om han kunde ta hem barnen till sig ett halvt dygn tidigare. Han orkar iallfall steka lite falukorv och byta kanal på tv:n.
Det är i sådana här lägen som man är evinnerligt glad att man har en pappa till barnen, även om han inte bor under samma tak.