Nu lämnar jag dig!
Vi har gjort slut. Hon och jag. Vi ska inte ens vara vänner. Inte höras ibland när man känner för det. Eller jo, vi sa att jag kunde höra av mig om det kändes som jag behövde det.
Det känns vemodigt men samtidigt känns det bra. Vårt förhållande kanske hade kommit så långt som det kunde. Vi hade lärt känna varandra nästan för väl. Eller hon hade lärt känna mig så mycket som det bara går.
Det var ändå ett rätt långt förhållande vi hade, hon och jag. Tror vi nästan var uppe i 4 år sen första gången vi sågs.
Jag kommer sakna henne. Fast inte så att jag sörjer. Nej då. Jag ler och tackar för den tid vi fått. Känner mig nöjd med det det gav.
Jag tar med mig mycket. Har lärt mig väldigt mycket, speciellt om mig själv. Även hon hade lärt sig av mig och det känns bra. Till och med underbart. Att få lära någon annan något.
Vi tyckte till och med att vi var fina. Hon med sitt ljusa hår och höga stövlar, jag med..ja det vet jag inte. Men fin var jag och det värmer.
Kanske är det så när man gör slut. Att man då upptäcker hur fin den andra verkligen är?
Men jag är glad! Glad att det är slut, att vi inte ska ses något mer. För det innebär ju att jag mår bra. Och vem vill inte det? Sen så mår jag mindre bra, ibland. Men då vet jag vad jag ska göra för att må bättre.
Kanske ses vi igen. Kanske ses vi bara för att tala om hur livet är, kommer bli och har varit. Det tror jag nog att vi gör.
http://www.youtube.com/watch?v=WTIgdmkMXiY&feature=autoplay&list=PL3194D4DF5B000101&lf=mh_lolz&playnext=3