Nu är de här igen!
Det är så konstigt, fast det känns som tiden flyger iväg när barnen är hos sin pappa så är det som de har vuxit minst 1 decimeter och blivit 3 år äldre sen sist jag såg dem.
Alice med sitt långa hår som bara blir längre och längre. Livia som bubblar över av allt som händer runt henne, i skolan och med kompisar. Elias som blir lugnare och förståndigare för var dag som går.
Tänk, jag har ännu en gång missat en vecka av deras liv. Medan jag har haft fullt upp med att ta vara på mina dagar som bara Marie.
Så vet jag att efter 3 timmar kommer det kännas som de aldrig varit härifrån. Med barn funkar det så, man kastas fort in i det normala igen.
Och det där som kändes så viktigt och betydelsefullt när de inte var här blir genast förpassat någonstans långt bort.
Försvinner ut där matlagning, tröstning och syskon-bråk-medling kommer in.