Möten
Några gånger i livet träffar man någon som berör extra mycket.
Det kan vara en tillfällig bekantskap som säger eller gör något som du aldrig glömmer. Det kan vara en alldeles speciell kollega som du kommit nära, en vän som du haft men sedan mist igen av olika orsaker.
Det kan också vara en förälskelse.
Många säger att man aldrig glömmer sin första kärlek. Och visst är det så. Att han alltid kommer att ha en speciell plats i ditt hjärta.
Så händer det ibland att man träffar någon som man känner att det stämmer så bra med. Sådär på en gång.
Det liksom klickar. Oftast på det mentala planet. Ni tänker lika, tycker lika och kan aldrig sluta prata. Det känns som man funnit sin andra hälft. Någon som liksom förlänger den egna personen.
Andra gånger kan man träffa någon som är ens raka motsats. Som kompleterar den egna personen. Ger dig de sidor du inte haft förut. Ger dig en annan syn på livet och dess innehåll. Lär dig något.
Så finns det de som går rakt in under ditt skinn. Inte mentalt utan endast kemiskt. Jo, lite mentalt också naturligtvis. Annars skulle han aldrig komma in under ditt skinn, det är så vi funkar vi kvinnor;)
Någon som får dig att sluta tänka, får dig att bara existera i nuet. Bara känna. Pulsera och leva.
Hjärnan går på autopilot och du bara glider med.
När man inte är i närheten av personen kan man tänka logiskt, förstå att sådär kan det naturligtvis inte vara. Det kommer aldrig bestå eller bli något mer av.
Men så fort han kommer i närheten...Det är galet. Knäppt, oförståeligt och fullständigt underbart.
Det har hänt mig.
Och någon dag kanske, nu när jag vet att det kan hända, kanske jag kan träffa någon som ger mig både och.
