Ta vara på livet

Idag är en sådan där dag då man knappt hinner andas. I alla fall stundtals. Som när jag står med diskmedel upp till armbågarna, telefonen fastklämd mellan örat och axeln, 4 barn som cirklar runt mig med bedjande ögon sugna på chokladbollar, dörrklockan ringande uppfodrande och ett femte barn på ingång och dammsugaren som väntar i hallen.

Då glömmer jag bort att andas.

Men sen 15 minuter senare, barnen är nöjda och leker, disken är diskad och telefonen har tystnat. Då ja då..sätter jag mig på en stol i solskenet som skiner in genom den grårandiga fönsterrutan, tar min kaffekopp och då ja då andas jag.

De har sin charm dessa dagar. Mest som i så att man då uppskattar de lugna dagarna mer. De dagarna då telefonen är tyst, så tyst att man undrar om man är ensam kvar på jordklotet, dammsugaren har gjort sitt, disken är obefintlig för ingen har ätit på 3 dar, barnen är inte här och jag kan gå runt i tystnaden.

Om jag inte hade de där andra dagarna som den idag då skulle de dagarna vara outhärdliga att stå ut med.

Men då bara njuter jag.

Jag njuter idag med. Som sagt den har sin charm den med:)