Det finns inga perfekta föräldrar och tur är väl det
Önskar jag var en sådan där aktiv förälder. En sådan där som packar ryggsäcken med grillkorv och varm choklad. Som tar med barnen på vandring i Kilsbergen och drar en helg till fjällen för att lära dem utförsåkning.
Eller som åker till Lek-och buslandet och verkligen leker med dem där, istället för att parkera sig på en bänk med en kopp kaffe och en Aftonbladet.
Jag önskar jag var lite påhittig och skapade fantastiska pysselmonster av toarullar. Som byggde kojor över hela vardagsrummet och busade med dem, utan att tycka att ljudnivån var på tok för hög.
Så kom jag på. Att jag faktiskt är en sådan mamma. I alla fall vissa dagar. Inte jämt. Det skulle jag aldrig orka med. Inte heller en hel dag. Men stundtals.
Och efter en sådan stund då man varit så där rolig och påhittig och full med energi känns det extra skönt att sätta på en lååång Disneyfilm och bädda ner sig under täcket med en bok.
Vilket jag också gör. Ganska ofta. Stundtals i alla fall.