Den är så skön din glans
En del människor är så fina att man knappt tror de är på riktigt. Att de när som helst ska visa sitt "fula" jag.
De är som små pärlor i mänskligheten. Ligger där och gnistrar och glimmar. Svagt. Inte för starkt och bländande. Utan så fulländat perfekta att man inte kan låta bli att röra vid dem där de är.
Man vill bära dem med sig. Ta lite av deras glans och göra den till sin egen. Det finaste med dessa personer är ju att de så gärna delar med sig av sin glans.
Det är det som gör dem så fina. Deras förmåga att få en att må bra och känna sig sedd. Känna sig speciell.
Man blir liksom en bättre människa själv i deras närhet. För de får en att må så bra.
Önskar det var lättare bara att hitta pärlorna. Eller så är det som så att de hittar dig.