Jag är ett monster jag!
När jag har varit med mina barn dygnet runt i en vecka, bortsett från en kort svänt till jobbet en dag, så förvandlas jag till en monstermamma!
Dessutom har de varit sjuka, mer eller mindre. Otroligt gnälliga och bittra på varandra.
Utan en endaste liten stund med ensamtid blir jag minst lika gnällig som de. Jag tjatar, gnatar, skäller och hotar. Ibland hör jag hur illa jag låter men oftast är jag bara såå trött.
Jag behöver få vara själv ibland för att vara en bra mamma.
Men när jag har fått mitt femte psykbryt på tjejerna när de slåss om vilken färg på glasstallriken de ska ha så sätter jag mig ner. Försöker andas djupt, sänka mitt tonläge till ett något trevligare tonläge och försöker förklara för mina barn. På ett lugnt och sansat sätt att vi alla behöver försöka vara trevliga mot varandra.
Oftast har jag skällt så mycket att de alla tre har börjat gråta. Så det krävs rätt mycket smek och ett och annat förlåt för att de ska blidkas och ta in något av det jag säger.
De nickar med tårfyllda ögon och håller med om att sepciellt nu, så här dagarna innan jul är det ju extra viktigt att vara snäll.
Så kramas vi och är snälla mot varandra. I en kvart eller så!
Förhoppningsvis försvinner Marie-skräcködlan och Marie-supermamman återkommer, snart.