En annan dag
Är det såhär det kommer vara nu? Har inte riktigt hunnit med att förstå eller insett att mitt sociala liv kraftigt har reducerats ner till ngn enstaka fika på lånad tid innan eller efter jobbet.
De där trevliga sammankomsterna i glada vänners lag kommer inte att vara möjligt. För inte kan vännerna anpassa sig efter mig. Jag som aldrig kan.
Men om det är priset jag får betala för att få vara med mina barn på mina egna villkor så betalar jag det gärna.
Så får man ha lite framsynthet. Planera för att om en sådär tio år då klarar de sig själva några timmar om mamma ska iväg och dricka några glas vin och mysa med vänner.
Men just idag är jag lite ledsen. Brukar inte tycka synd om mig själv, men just idag så gör jag det.