Det ekar
När man har haft besök hemma hos sig och den sen åker känner man sig ensammare än någonsin. Det blir så tyst och kyligt i soffan. Man saknar den där närheten till en annan person. En annan vuxen person ska tilläggas.
Man äter upp resterna från den goda middagen man lagade tillsammans, tänder lite värmeljus och slår på tv:n. Men det är inte samma sak som när det satt någon brevid.
När man har haft besök av någon i ett par dar, ett par intensiva dar och den sen åker har man aldrig känt sig så ensam som då.
Det är värre än när man varit helt själv en längre tid. Värre än när telefonen har varit så tyst att man nästan funderar på att säga upp abonnemanget, för ingen ringer ju iallafall.
Naturligtvis går ensamhetskänslan över. Redan i morgon kommer det kännas som vanligt, men just ikväll känns det tomt.