Ta vara på livet

Bloggar om hur livet ändrar sig då man beslutar att skilja sig

Tyd det här!

Publicerad 2012-02-27 10:45:56 i Allmänt




Drömde inatt att jag var gravid med tvillingar! Rätt märkligt eftersom jag vet att det är omöjligt, på fler än ett sätt.

Men i drömmarnas värld kan allt hända. Känslan jag fick i drömmer var också den lite märkligt. Jag var liksom inte glad, inte ledsen, inte bekymrad, inte orolig, inte någonting. Liksom neutral. Som att : Jaja! Det löser sig.

Funderar på om jag gick på medicin i drömmen. Då blev man ju sådär, neutral. Inget var tillräckligt omvälvande för att man skulle lägga någon energi på att känna efter hur det kändes.

Men iallafall. Jag födde mina tvillingar. Det gick som en dans. Plopp plopp så var de ute. Tänk vad smidigt det är i drömmarna.

De var så söta, så små och alldeles perfekta. Jag pillade lite på deras pyttefingrar och tår. La dem i deras plastbaljor och.....

Gick till jobbet!

Som om inget hade hänt.

I drömmen tyckte jag bara att det var tur att jag gick dit för det var sådant kaos där. Folk spang omkring som galningar, irrade hit och dit. Visste varken ut eller in. Och jag, jag bara gled omkring där med mittt neutrala ansiktsuttryck och gjorde det jag skulle.

Det enda som var lite jobbigt var att när mina kollegor frågade vad tvillingarna skulle heta, så kom jag inte ihåg det. Det grämde mig något oerhört.

Jaha. Hur ska man nu tolka denna dröm? Går det ens. Tror inte det. Bara att lägga ner.

Funderar på om jag iaf ska köpa ett gravtest. Det skulle ju inte vara första gången i världshistorien en jungfrufödsel skulle inträffa, menar jag;) 
Kommentarer (0)

Substitut

Publicerad 2012-02-24 11:17:17 i Allmänt





Vill ha en hund. En lagom stor som inte tar upp hela soffan och som lätt kan hoppa upp i knät.

 Tycker spanielar är fina. Mysiga, snälla, tillgivna och ödmjuka hundar. Så där som man vill att människorna runt om en ska vara. Sådär som man själv önskar att man var och hoppas att man är.

"Rasen är livlig, behagfull och välbalanserad hund med milt uttryck.
Den är käck och absolut orädd. Till Temperamentet är den glad, vänlig och tillgiven, aldrig
aggressiv och utan antydan till nervositet."

En sådan hund skulle passa mig perfekt.



Så om jag hade en sådan hund då. När man kommer hem från en dag på jobbet, sådär lagom sliten och trött. Ja, då möts man av någon som blir glad. Som har längtat och som bara älskar att du kommer.

När man är ledsen för något. Hoppar den upp tätt intill, slickar bort dina tårar och visar med hela sin själ att den älskar dig.

När du behöver komma ut och röra på dig så finns den där som ett ständigt bra skäl till att faktiskt göra det också.

Men så egoistisk kan jag inte vara. Att jag skaffar en hund bara för att bli älskad och ha sällskap. För när jag jobbar då? När jag vill åka på semester eller bara ta en natt borta.

Nej, det är fullt tillräckligt att ha fyra barn att ta hand om.

Men en dag, då livet kanske ser annorlunda ut då ja då..
Kommentarer (0)

Möte i spöregn och drivis

Publicerad 2012-02-23 00:07:57 i Allmänt



Möten som är knäppa. Är de rätt eller fel? Ställer de till mer än de ger?

Men om personerna som möts är precis lika knäppa, då måste det väl vara rätt. Fast längst in innanför skyddet är de lika där? Vill de samma egentligen eller helt olika? Är de lika knäppa?

Tror det. Fast knäppheten har olika bakgrund. Olika skäl till att de är just precis så knäppa.

Men det är något med den andra personen som gör mig galen. Alltså inte galen som i galengalen utan mer tokigt galen. Som gör att jag inte riktigt tänker mig för. Bara kastar mig ut.

Just det är ju det jag tycker så mycket om. Jag är inte en sådan person som bara gör utan att tänka mig för. Har typ aldrig hänt.

Det är en härlig känsla. Fast eftersom jag ändå är en eftertänksam person så lämnar mötena en lite besk eftersmak. För tänk om det ändå inte är så bra som det känns? Tänk om allt bara kommer bli pannkaka och sluta med katastrof. Eller kattajävlastrof som någon skulle ha sagt.;)

Jaja, då får det göra det då. Just nu är de här mötena på tok för roliga och underbara för att jag ska sluta med dem.
Kommentarer (0)

Bröllopsdags

Publicerad 2012-02-22 12:20:47 i Allmänt



Den 14 oktober 2007 stod jag brud i Frösö Kyrka.

Det skulle vara den lyckligaste dagen i mitt liv. Ja förutom de dagar då mina barn föddes naturligtvis.

Jag hade en pommac-färgad klänning, som jag själv sa. Ingen traditionell brudklänning utan mer en balklänning.

Det var höst och temat var höst färger.

Min bästa vän gjorde min brudbukett i present till mig. Den var så fin. Perfekt.

Samma vän sminkade och gjorde i ordning mitt hår. Morgonen den dagen åkte jag till hennes hotell och där fixade vi oss. Nästan som på den gamla goda tiden då vi skulle ut och svira på krogen.

Lite stressigt var det ju. Speciellt eftersom hon och min andra vän som var med kom på att de var tvungna och ut på stan och köpa hårspray. Men jag satt där snällt med håret upprullat på papiljotter.

Kvällen innan hade jag och min blivande make varit till lokalen där festen skulle vara. Vi dekorerade och dukade. A.s favoritkusin var med och likså hans bror. De hade fått rollen som värdpar.

A. gullade mer med kusinen än med mig, hans blivande fru. Kändes trist. Man ska ju liksom vara lite nykära när man ska gifta sig, men inte han inte.
Kommentarer (0)

Om och om och om igen...

Publicerad 2012-02-21 20:48:44 i Allmänt



Mmm, så blir det flytt då. Igen. Suck men samtidigt, tjoho. Iallafall ett litet tjoho.

Ska bli skönt när det är gjort. Är inte så sugen på att inreda ett nytt hem. Så jag kommer nog ha det exakt som jag har det här. Typ.

Fast lite annorlunda blir det förstås, då det är ett rum mindre.

Äsch du ska jag få den här skiten gjord så blir det galej på kvällen. Ska bli trevligt. Samtliga goa vänner samlade under ett å samma tak. Kuligt!
Kommentarer (0)

M som i H

Publicerad 2012-02-17 21:14:17 i Allmänt

Jag har hittat honom. Eller jag tror det iallafall. Han, min drömprins. Det är ett tag sen. Men det är en ganska svår bit kvar. Den där biten som innebär att även han ska inse att han är min drömprins. Kan bli klurigt.;)

http://www.youtube.com/watch?v=suRsxpoAc5w
Kommentarer (0)

När kyrklockorna ringer

Publicerad 2012-02-17 18:30:15 i Allmänt




Vad kommer det sig att man tar beslutet att gifta sig?

Finns säkert lika många orsaker som det finns par. Säkert har de två parterna i paret sina egna orsaker.

Den klassiska: För att man har valt varandra och planerar att leva resten av livet tillsammans.

Den praktiska: För att det är just det, praktiskt. Speciellt när man har gemensamma barn.

Den romantiska: För att man alltid har drömt om att få står brud.

Den passionerade: För att man älskar varandra så mycket och vill visa för hela världen att man hör ihop.

Kanske är det en blandning av alla dessa, eller några stycken. Eller kanske är det någon helt annan orsak.

Min var en kombination och att det var ett naturligt steg i vårt förhållande och i vad det innebär att vara vuxen. Det är något man gör helt enkelt.

Vårt giftermål var som nästan alla andra saker i vårt förhållande, på mitt initativ. Vi skulle döpa tvillingarna. Kyrkan var bestämd. Släkten var bjuden. Så varför inte.

Ett höstbröllop, som planerades på två månader. Jag, svärmor och min bästa vän. Planerade, styrde upp och fixade allt som skulle fixas.

A.s intresse var svalt. Han inkom inte med några protester eller förslag. Han bara nickade och höll med. Det blev bra.

Det var mitt bröllop, inte hans.

Det är märkligt att jag inte lyssnade på varningsklockorna som ringde för full volym. Men han hade ju sagt att det var okej att vi gifte oss, så då måste han väl vilja det också eller?

Tror han ville. Men det var liksom inget som var så viktigt. Bara ytterligare en grej som var som att åka oh köpa mjölk.

Kommentarer (0)
Kommentarer (0)

Raggningstips

Publicerad 2012-02-13 08:54:42 i Allmänt




Fick ett tips på det perfekta stället att ragga och bli raggad på!

 Lek-och buslandet.

Funderade på det där. På plussidan så ligger ju att det troligtvis är män med barn som är där. Jag vill gärna träffa en man som har barn.

De gillar att umgås med sina barn, dvs. de jobbar inte jämt. Det är bra. De har barnasinnet kvar-gillar.

De är troligtvis i lämplig ålder. Inte för gamla men inte heller för unga. Det finns iofs unga pappor, men det är inte såå jättevanligt att de är där själva utan sin flickvän. Nu generaliserar jag lite;)

Så till nackdelarna då. Hur tusan vet man att de är singlar? Går man fram och frågar?

Hur hinner man bekanta sig med en främmande karl när man har fullt upp med att trassla sig ur nätet vid bollhavet för att inte förlora siktet på sina ungar som svettiga och halvt galna ränner omkring i labyrinterna?

Det är ganska dyrt inträde på Lek-och buslandet. Jag som har tre ibland fyra barn som vill följa med skulle få betala hmm...520 kronor i inträde. Det blir många månaders medlemskap på Mötesplatsen det.

Och hur stora är chanserna egentligen att mister right bestämmer sig för att vara där exakt samma dag som mig och dessutom vara sugen på att börja prata med en lätt stressad rödblommig mamma med statisk frisyr (av alla rutchebanor)?

Njaa..vet inte om det där är min grej liksom.

Eller? Kanske tar med mig ungskocken en dag bara för att testa. Så blir de ju så glada med, de som har tjatat om Lek.och buslandet i ett år typ.

Och tänk om jag skulle träffa HAN då är de där 520 kronorna i inträde plus de övriga 500 kronorna i glass och sluschpengar ingenting!


Kommentarer (3)

Tack!

Publicerad 2012-02-11 18:22:45 i Allmänt

Det lyser igenom,

godheten.

Lyser genom det röda.

Det röda som du vill dela med dig av.

Får mig att glöda
av det röda.

Det goda som är du.





Kommentarer (0)

Halvsjuka barn är ingen lek

Publicerad 2012-02-09 18:13:22 i Allmänt




Idag är ingen vanlig dag för idag är en vara-hemma-med-halvsjuka-barn-dag eller mammas-stora-psykbrytar-dag!

Tjoho! Det är så härligt att vara hemma och mysa med barnen. Eller inte...

De är inte tillräckligt pigga och krya för att vara på dagis eller skolan men inte tillräckligt sjuka för att nöja sig med film och mys i soffan. De är inte tillräckligt pigga och krya för att ha tålamod med varandras olikheter men inte heller tillräckligt sjuka för att inte orka bry sig.

Mina barn har en tendens att lägga in ett: "SLUTA!" eller "MEN GE DIG DÅ!" i varje mening ungefär när de tilltalar varandra.

Speciellt när lillebror råkar vifta lite för nära ansiktet eller tittar sådär provocerande på en som bara småbröder kan göra.

Eller när storasyster visar hur man utför en perfekt piruett och den lillasyster försöker sig på snabbt blir tillrättavisad.

I bilen är det mest stressframkallande att höra dessa fraser. Det blir liksom så högljudt när man sitter fyra personer i en liten renault.

Nu är vi inne på femte lediga dagen denna vecka. Det börjar visa sig på mina spända nerver.

Nu så här kvart i Bolibompa så hör jag mig själv med ett lagom matt frustrerat tonfall skrika till de små barnen: "MEN GE ER DÅ!"

Undrars vart de fått det uttrycket ifrån?
Kommentarer (0)

Gråa fredag

Publicerad 2012-02-03 17:54:08 i Allmänt




Är det bara jag eller är det fler som blir deppiga när de är trötta? Det är nästan som innan man ska ha mens. Samma känsla i kroppen och knoppen. Orkar inget, vill inget men är ändå rastlös.

Det är nu man skulle ha den där pojkvänsfamnen att krypa upp i. Bli pillad i håret av och lite ompysslad. Sällskap på lagom nivå. Så där lugnt och harmoniskt. Bara mysa. Det vill jag idag.

Nej, tröstar mig med ett glas vin och håller tummarna att det inte ska göra mig ännu mer deppig.

Har föresten tittat på en mindre lägenhet idag. I samma område, granne precis. Kanske därför jag är lite deppig. vill ju bo i min fina fina lägenhet som jag nästan fått precis som jag vill ha den.

Men jag har inte råd. Dumt. Skitdumt rent av.

Och sambon verkar ju lysa med sin frånvaro så det är bara att rota fram packlådorna igen.

Äsch, tar ett glas vin till. :(

Kommentarer (0)

En arbetsbeskrivning för hur man lever här och nu, tack!

Publicerad 2012-02-01 21:47:06 i Allmänt




Har aldrig haft en plan. Färdig mall för hur det ska bli. Inga direkta framtidsplaner eller några tydliga mål. Tar det liksom som det kommer.

Men jag tycker det är roligt att formulera mål för andra. Eller för den delen för mig själv. Det är bara det att jag har lite svårt att slutföra saker. Och mål är ju något som man ska slutföra eller uppnå, annars försvinner vitsen helt med dem.

Eller skriva en arbetsordning, arbetsbeskrivning eller någon annan mall för hur saker ska gå till. Det är jag superbra på. Men jag är värdelös på att själv följa dem.

Inte bra. För oftast är det ju så att skaparen ska föregå med gott exempel.

Egentligen kanske jag skulle må bra av att ha några framtidsplaner. Något konkret att jobba mot. Men blir man då inte lite för fokuserad på framtiden istället för att leva här och nu?

Jag jobbar ju för fullt på att släppa det som varit. Ska man hela tiden jobba för att det ska bli på ett visst sätt i framtiden, är det inte bättre att få det som man vill nu?

Ja, det ska bli mitt mål! Att göra så gott jag kan för att må bra här och nu! Börjar med en kopp varm choklad.
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela