Ta vara på livet

Bloggar om hur livet ändrar sig då man beslutar att skilja sig

Lätt som en plätt?

Publicerad 2012-05-31 14:38:24 i Allmänt




Jag trodde i min enfald att det skulle bli enklare när man blev äldre. Det blev det inte. Eller så är det så att jag bara inte har träffat rätt.

För när man träffar rätt ska det ju vara så enkelt. Bara flyta på. Inga funderingar eller tvivel. Eller?

Eller handlar det om mig som person? Att jag tar allt på så stort allvar, analyserar och funderar så det går över styr. Säkert är det så. Säkert påverkar mitt beteende vad som händer och inte händer.

I allafall i mitt huvud. Det har jag ändå lärt mig nu när jag blivit äldre, att kanske inte uttala allt som jag funderar över.

Att iallafall utåt sett ha en rätt cool inställning. Men visst lyser det egenom. Osäkerheten och tvivlen.

Trodde också i min enfald att jag faktiskt hade fått bättre självförtroende. Mer skinn på näsan och en mycket bättre självkänsla.

Det har jag också. Men inte när det kommer till män.

Män jag är intresserad av alltså.

Allt jag tycker och tänker är som bortblåst. Allt jag lärt mig vad jag behöver, trycker jag ner. All kunskap jag har fått om mig själv är som bortblåst. Det goda självförtroendet dunstar bort.

Jag skulle göra vad som helst, nästan för att få honom som jag är intresserad av att skänka mig sin ynnest.

Varför?!

Så onödigt, bortkastat och idiotiskt.

Allt för att viljan att bli älskad är så stor. Men min största önskan är ju att bli älskad för den jag är. Och för att bli det måste jag ju vara den jag är. Ingen annan.

Så till ännu ett dilemma. Varför blir man då inte intresserad av de män som verkligen är intresserad av dig som person? Varför väljer man de som är egoistiska, självupptagna och främmande för att visa känslor? Varför väljer man att bli intresserad av den person som minst av alla visar att du intresserar honom?

Jädra idiotiska psyke och hjärta. Finns inget logiskt i att bli kär.

Säkert finns det någon bra psykologisk förklaring till detta fenomen. Säkert har det något med min barndom att göra;-)

En sak är iallafall bra. Jag har nu när jag är äldre lärt mig att se mitt eget beteende. Det är väl ändå en framgång?
Kommentarer (3)

Kissarna

Publicerad 2012-05-29 16:44:33 i Allmänt




Har varit utan internet på datorn i nästan en månad, känns det som. Säkert bara en vecka egentligen. Men guu vad jobbigt.

Så nu vet ni gott folk varför jag inte har bloggat den senaste tiden.

Men nu så är ordningen återställd. Ett litet telefonsamtal så var det klartt. Varför skjuter man upp saker?

Mina små söta kissebebisar fyllde 5 veckor i går och nu är alla, utom en som ska bo kvar hos oss, borttingade. Känns som jag har lyckats få till 3 riktigt bra hem åt dem.

Odessa, flyttar till Hällefors och blir ompysslade av ett par i 60 års åldern.

Olle, min sötis, flyttar till ett par i 30 årsåldern i Kungsör och blir kattkompis till deras katt Selma.

Otto, flyttar till Sannakroa. Eller ja inte macken utan en villa i närheten. Linda som hans blivande ägare heter blev dökär i honom efter en kvart bara.

Och sist men inte minst lilla Ottilia blir kvar i våran familj.

Känns bra i hjärta och själ. Mne lite tur är det att de ska bo kvar här ett tag till.
Kommentarer (0)

Ångest de lux´

Publicerad 2012-05-16 07:15:38 i Allmänt




Tidigare när folk har pratat om att de har ångest har jag inte riktigt vetat vad de menar.

Men så fick jag en uppenbarelse här i natt. Jag vaknade alldeles för tidigt, kunde omöjligt somna om. Låg och vred och vände mig, snurrade varv på varv i sängen medan tankarna for runt som torpeder i huvudet.

Mådde illa, magen vände sig runt ett par varv den med. Var jag bajsnödig eller var det bara lite fjärilar?

Det gjorde faktiskt fysiskt ont i hela kroppen och faktiskt så gör det det än. Lite samma känsla som jag brukar få när jag sovit för dåligt.

Så alla dessa tankar. Tvivlen på mig själv. På att räcka till, duga och vara bra.

De där äckliga tankarna som bara gör att man mår sämre. Varför utsätter man sig själv för dessa nervärderande tankarna? Varför plågar man sig själv?

Det är ingen annan eller inget annat som har gjort att du faktiskt ska tro att det är så, men ändå gör du det. Onödigt.

Jag hatar att känna såhär! 

Det här måste vara ångest! Och jag vet inte ens varför.

Eller jo lite. Lite jobb och lite mer privat.

Så går skyddsmekanismen in. Det som är den privata biten, kan jag ju bara skjuta ifrån mig. Glömma och gå vidare. Funderar starkt på att skita i alltihop. Vet inte om det ens är värt besväret.

Men jobbdelen. Den finns ju kvar där. Ligger och ruvar över mig som en äcklig gråsugga. Skulle gärna vilja trycka skosulan på den och krossa den, men det går inte. För jag är proffessionell.

Så vad gör man när man får ångest? Ringer sin kurator, försöker somna om, tar medicin eller blir full? Vad gör man för att få det här obehagliga att gå över.

Jag skriver.

Kommentarer (0)

Visa ord

Publicerad 2012-05-12 13:23:16 i Allmänt




"Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller
tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt
ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller paradiset, men den för
oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det
är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av
svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan
att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka
kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av
besvikelser och sorg.
För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den
av för att komma oss till mötes."
/Paolo Coelho

Kommentarer (0)

Min trosbekännelse;)

Publicerad 2012-05-12 13:13:39 i Allmänt






Jag tror på kärleken den allsmäktige,
människans och livets skapare.

Jag tror ock på Mig själv,
kärlekens slav, den naive,
vilken är avlad av min far,
född av min moder,
pinad under min egen synd,
utnyttjad, sviken och lämnad
nederstigen till ensamhetens rike,
på tredje dagen uppstånden igen från de bittra,
uppstigen till hoppet,
sittande på skärmens andra sida,
därifrån igenkommande till att för alltid söka kärleken.

Jag tror ock på den eviga vänskapen,
en kemi, utan dess like,
de älskandes gemenskap,
syndernas uppståndelse,
de bittras död
och en evig kärlek.

Kommentarer (0)

kyssar som känns

Publicerad 2012-05-08 12:32:09 i Allmänt



Han kysstes som om jag vore den enda kvinnan.
 Och det kändes bra.

Han kysste med känsla, utan stress och press.
Han höll om min kind som vore den dyrbar.

Han kysste mig med sin själ och sina läppar.

En man som kysser så kan inte vara elak.

Kommentarer (0)

Djungeln

Publicerad 2012-05-08 00:04:20 i Allmänt




Jag har varit på många olika sorters dejter.

Många spontana, knäppa, ogenomtänkta dejter. Många som mina vänner har hisnat av förskräckelse av då jag berättat om dem för dem.

Blåögd är mitt förnamn. Eller snarare så hyser jag en grundföreställning om att alla människor är goda. Precis som jag är god och inte vill någon illa.

Ibland kan jag tänka innan, att är det här så smart egentligen? Men så tänker jag att om man aldrig vågar så kan man heller inte vinna något.

Jag har varit iväg och tältat med en person första gången vi sågs. Det är väl egentligen den dejten som mina vänner tycker är knäppast.

Men det tycker inte jag. De gångerna jag har bjudit hem en främmande man till mitt hem är nästan värre, i mina ögon sett.

Jag resonerar såhär, hur ofta är det som en person visar vid första dejten att den är en knäppgök? Hur ofta börjar en man att misshandla sin flickvän första gången de träffas?

Hur ofta blir en tjej mördad i sitt hem eller någon annanstans heller för den delen av en okänd man?

Naturligtvis ska man vara försiktig, inte dumdristig. Naturligtvis ska man använda sin klokhet och vara förutseende. Jag uppmanar inte folk till att vara korkade.

Kanske har jag bara haft tur. Tur som inte blivit våldtagen, misshandlad och styckad av någon galning där ute.

Jag tycker nog mest att jag har haft en himla otur som inte har lyckats träffa en endaste mister rätt på någon av alla de dejter jag haft.

Vet ni vad det vanligaste samtalsämnet jag har pratat om under mina dejter är? Jo, jobbet. Vad folk jobbar med. Det har jag säkert pratat med alla om.

Jag har lärt mig hur en ambulanssjuksköterskas dag kan se ut, en ståltrappsförsäljares, en korvbrödbagares, en golfbaneskötare, en läkemedelförpackares, en plåtslagares, en skum egen-företagares, en fastighetsägares, en lärares,  en sos-alarmerares, en till korvbrödsbagares, två vårdares (vet jag ju redan dock), en sportjournalists, flera it-ansvarigas, en slamsugbilförares,en utemiljömaskinförsäljares,en snickares, en flyttkarls osv.

Lika många olika yrken som män.
Kommentarer (0)

K som i kärlek

Publicerad 2012-05-05 16:05:24 i Allmänt



Ibland tror man att man har träffat sin själsfrände, oftast tror man fel. Nästan jämt faktiskt. För det är en väldigt svår sak att göra. Att träffa någon som är ens själsfrände alltså.

Oftast är det så att det bara är den ena av de två parterna som tycker att de är själsfränder. Och då är de det inte naturligtvis.

Jag börjar bli en cynisk person.

Tycker inte om det. Avskyr det till och med. Jag börjar tvivla på att det ens finns något som heter själsfrände.

Att det där som heter: Den stora kärleken, endast sker på film.

Jag förväntar mig inte ett blixtnedslag eller en kemisk reaktion. Jag har inga fantasifyllda ideér om hur det ska vara, inte för höga krav eller overkliga önskningar.

Men att nöja sig med någon som är trevlig och som man tycker är lagom snygg, är inte min grej. Att välja någon som funkar rent praktiskt och beter sig snällt mot mig bara för att ha någon är inte heller min grej. För jag skulle aldrig nöja mig med att någon tyckte så om mig.

Jag vill bli kär och älskad för att just jag är jag. Jag vill få känna att jag har träffat den mest underbara man jag kan träffa och få bli överlycklig över att även han har valt mig till sin älskade.

Jag vill känna samhörighet, kunna skratta och gråta med honom. Bli kåt på honom och vilja prata i timmar med honom.

Jag vill göra hans dag solig då den är grå.

Något mindre än det nöjer jag mig inte med. Då är jag hellre ensam.

Men jag börjar bli cynisk. För det finns inga sådana män, finns inga sådana män som vill ha en sådan som mig. Och jag gråter för att jag ens tänker så.

Så därför slutar jag leta. För varje gång jag träffar en man som inte är sådan, för varje gång som jag träffar en man som inte vill ha mig, som jag inte vill ha, blir jag mer och mer cynisk.

För då kanske jag den dag han kommer tror att han är för god för att vara sann.


Kommentarer (1)

En gång är ingen gång eller?

Publicerad 2012-05-02 00:30:34 i Allmänt

Har haft idétorka ett tag nu. Funderar på att skriva lite om alla de olika slags dejterna jag har varit på. Men så kom jag på att några av dem jag dejtat faktiskt läser min blogg.. skulle kunna bli tokigt. Fast iofs så har ju de dejterna med de personerna som läser min blogg varit bra. För de måste ju naturligtvis vara bra personer eftersom de läser min blogg;)

Så var ju min tanke inte att skriva massa skit och förolämplingar om folk, eller göra mig löjlig på deras bekostnad. Utan mer bara i liksom studiesyfte och informationssyfte skriva om hur det kan gå till i internetdejtingdjungeln.

Vad tycker ni gott folk? Vill ni eller kanske ska jag fråga, orkar ni höra en en gång till om mina dejter?
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela