Mulliga män
När jag kläckte den stora nyheten för mina barn att jag var kär, eller iallafall tyckte väldigt mycket om en person. Så blev deras reaktion inte riktigt vad jag väntat mig...
De sa bara att det visste det redan. Va?! Sa jag, eftersom jag knappt själv visste om det. - Ja, i pappa såklart sa sonen, nej sa yngsta dottern i Max´s pappa såklart, nej inte alls sa äldsta dottern...jag vet vem det är för det har Max sagt.
Hmm..i barns värld är allt så enkelt. Att det kan ha varit den nya kompisen som de fick träffa för ett tag sen fanns liksom inte med i deras värld. De praktiskt taget asgarvade när jag sa vem det var som jag höll på att bli förälskad i.
- Men han har ju inget hår! Sa sonen.
- Hmm, han är ju lite mullig, sa yngsta dottern.
- Så har han ju skägg med, sa äldsta dottern. Och så är han ju inte så snygg.
Jaha. Hur ska man tolka detta då? Har jag närt tre utseende fixerade barn vid mitt bröst.
- Men, sa jag. Det spelar väl ingen roll om han inte har något hår eller är lite mullig. Han är faktiskt väldigt snäll. Och det räcker väl att jag tycker att han är snygg? Dessutom är jag också lite mullig. Så det jämnar ut sig.
Mina rara men ytliga barn höll naturligtvis med så var den diskussionen över.
Jag som hade målat upp värsta grejen. Trodde de skulle komma med både motargument och frågor om framtid och såvidare men nej då. De bara konstaterade att jag kunde blivit kär i någon som var lite mer lik Eric Saade, men visst om jag gillade mulliga skalliga män med skägg så varsågod! Och jag måste nog säga det att jag bra mycket hellre har en skallig, skäggig "mullig" man som käresta en den där pojkspolingen;)
Ett snabbt farväl
Med en tår i ögat såg jag henne åka. Min lilla söta. Min energiska, busiga,outröttliga, irriterande, urcharmiga och supergosiga Odessa!
Jag hade hoppats in i det sista att de skulle ångra sig, tycka att hon var lite FÖR mycket, att den andra lilla rara, lugna skulle passa bättre. Men icke.
Kanske är det orättvist tänkt mot henne, Tilly. Att önska något sådant. Men det fanns bara en Odessa. Suck.
Jag som alltid tjatar om att man ska gå på magkänslan. Varför gjorde jag inte det med henne? Det första jag sa när hon stack ut sin lilla trubbiga nos ur mamma Olga var ju att: Henne ska jag ha!
Nåja, jag brukar ju även tjata om att allt har en mening. Så det var väl meningen att hon skulle flytta till Hällefors. Tror eller jag vet att hon kommer bli lycklig där. Ta dem med storm så som hon tagit mig med storm.
Så lev väl min kära Odessa!
Lagom är bäst
Det är oftast inte fören de är tillbaka som man kommer på vad det var man skulle göra då de var borta.
När de inte är här går man runt i ett konstigt vakum, liksom förlorad och tappad på sin identitet.
För min riktiga identitet är ju att vara mamma, i första hand. Det har ju varit det i så många år. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen då de inte är här. Tänker för mycket, låter onödiga småsaker ta onödigt mycket plats i mitt huvud. Får för mycket tid för återhämtning så till slut blir det långtråkigt. Ett tråkigt liv.
En film kväll med mys är helt okej, skönt, ja till och med underbart. Men tre-fyra filmkvällar är inte skönt. Känns bara ensamt och tragiskt.
Men visst är det skönt. Ta dagen som den kommer, träffa vänner eller låta bli att träffa dem just idag för jag kan ju göra det i morn istället. Visst är det skönt att slippa tänka på vad man ska laga för kvällsmat eller sova till tolv. Hasa runt i linne och trosor, kolla på repriser av Bachlorette och strunta i att diska.
Men det är inte mitt rätta liv så det känns inte rätt.
Nu så är de tillbaka. Efter fyra långa timmar i en liten bil med regnet ösande utanför och inne i bilen ( ska nog inte vara så..bäst å kolla upp) och tre hypade ungar så känns det som en ofattbar lyx att ha haft det fullständigt tyst i en hel dag. Varför njöt jag inte mer tänkte jag för mig själv där jag försökte dämpa de värsta tjoandena med mitt pekfinger i örat.
Men som sagt, ordningen är nu återställd. Min rätta identitet tillbaka, den andra får titta fram nästa vecka och hälsa på lite, ska bli skönt;)
Just nu för ett tag är det iallafall väldans skönt att ha mina underbara ungar hemma igen!