Ta vara på livet

Jag förstår inte. Jag är så gråtmild nu för tiden. Jag som brukar ta ganska lätt på livet..eller ja iaf för det mesta. Skämta, skoja och driva med mig själv.

Skratta, fnissa, le och bära mig tokigt åt.

Men på sista tiden har jag varit så himla tråkig. Allvarsam och dan. Jag har till och med hittat nya rynkor.

Tråkränder runt munnen. Förhoppningsvis är det skrattrynkor, men jag är inte riktigt säker.

Säg vad beror det på?

Är det hösten som gör det eller?

Varannan dag är jag glad ungefär. Jag borde vara superduperglad. För jag är rätt nöjd med livet nu. Lycklig. Kär!

Kanske är det det. Att en himla masa hormoner far runt i kroppen och skapar oreda. Så jag måste uppväga lyckorusen med lite deppighet emellanåt.

Jag gråter skitlätt till fjantiga filmer, när jag pratar med mina barn, när jag åker ifrån den jag tycker om, när jag har slut på kaffe på morgonen och när ingen ringer för att prata med mig på en hel dag.

Nähä. Nu har jag inte tid med det här. Nu ska jag lägga mig under täcket o grina lite. :)