Ta vara på livet

Jag skrev tidigare ett inlägg om min utmattningsdepression. Kanske ska jag fortsätta berätta om denna fas i mitt liv. 


Enligt Fass är detta den korrekta definitionen på utmattningsdepression.  När jag läser igenom denna text ser jag tydligt vad mycket som stämmer in på mig och hur jag mådde och varför.

Definition

Långvarigt stresspåslag med såväl psykiska- som kroppsliga konsekvenser.

Diagnostiska kännetecken för Utmattningssyndrom (Socialstyrelsens klassifikation):

Samtliga kännetecken som betecknas med stor bokstav (versal) måste vara uppfyllda.

Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer, vilka har förelegat under minst sex månader.

Påtaglig bild av nedsatt psykisk energi dominerar bilden, vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning.

Symtomen orsakar ett tydligt lidande eller nedsatt funktion i arbete eller andra sociala sammanhang.

Minst fyra av följande symtom har funnits i stort sett varje dag under samma tvåveckorsperiod:

 

Koncentrationssvårigheter eller minnesstörningar.  Jag hade avsevärda svårigheter att göra de enklaste moment, så som parkera jobb-bussen. Duka till rätt antal personer, fick räkna om säkert 10 gånger.

Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress. Hmmm...hit måste mitt skrikande och sparkande i väggen när barnen skrek räknas. Eller när jag fick nytt schema på jobbet och de hade bytt plats på en dagtur och en kvällstur, detta resulterade i att jag stängde in mig gråtande på toaletten och sen sjukskrev mig resten av kvällen.

Känslomässig ostadighet eller irritabilitet. Se ovan. Plus att jag var ständigt irriterad, otroligt lättgråten.

Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet. Trött, trött, trött. Aldrig utvilad.

Fysiska symtom som värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magbesvär, yrsel eller ljudkänslighet Oj, jag har säkert gjort ett ekg vid minst 3 tillfällen då jag trott att jag haft fel på hjärtat. Konstanta låsningar i bröstryggen. Ja, ljudkänsligheten har jag ju berättat om. Fick yrsel när barnen skrek.

Sömnstörning

Orsak(-er)

Reaktion på långvarig stress såväl inom privatliv som arbetsliv utan möjlighet till återhämtning. Den individuella stresskänsligheten spelar in.

Som enskild faktor verkar sömnbrist vara viktigast, detta ofta p.g.a oro inför morgondagen. Normal sömn är 8 timmar även om man kan klara sig med 6-7 timmar sömn under långa perioder.

Enskilda stressfaktorer i övrigt är ökad arbetsbelastning, grad av egenkontroll över situationen, grad av
belöning/”feedback”, samspelet och eventuella konflikter med andra, täta och kravfyllda relationer med andra människor, om arbetets krav är relaterat till egna kompetensen och givna resurser, känslan av att bli rättvist/orättvist behandlad, känslan huruvida egna krav och känslor beträffande prestationens utförande överensstämmer eller står i konflikt med omgivningens krav. Ofta även egenföretagare som kämpat på alltför längetill att h utan praktisk möjlighet a varit sjukskriven eller få avlastning. Glest socialt nätverk.

En känsla av att ha blivit kränkt är ibland central i sjukdomsutvecklingen. Ibland mobbing på arbetsplatsen. Det finns en större risk för ohälsa om självkänslan är byggd på de egna prestationerna. Problem som ADHDresp PTSD (Post Traumatiskt Stressyndrom) finns bakom många utmattningssyndrom då tillstånden innebär bl a sänkta stresströsklar. Den samlade bilden av skadliga livshändelser hos individen (alltsedan barndomen) har klar betydelse.

Jag tog tag i mitt mående. Började gå på kuratorsamtal. Har idag fortfarande kontakt med denna helt underbara person. Dock inte så täta besök som då jag mådde dåligt men ibland.

I början sökte jag hennes hjälp för att jag kände att jag inte klarade av min roll som mamma. Den var mig fullständigt övermäktig. Min egna brist på självkänsla och ständiga mindervärdeskomplex spelade en stor roll. Den övervägande känslan och de svarta tankar jag hade handlade uteslutande om min roll som förälder. Jag var en urusel mamma som inte klarade av att ta hand om mina barn. Som skrek åt dem, som inte var glad för att jag hade fått dem. Jag var en dålig mamma helt enkelt.

Rent praktiskt fick jag hjälp med avlastning. Extra timmar på dagis. Jag fick egen tid. Denna fantastiska och nödvändiga delen i ett liv som får en att orka. I början hade jag 15 timmar i veckan extra.

Jag har många gånger fått stå upp och försvara detta. Att varför ska man lämna bort sina barn när man har valt att sätta dem till världen.

Ja det kan man undra. Men om man är så trött, så vansinnigt utmattad så man inte ens orkar ta soppåsen ut till soptunnan behöver man nog få lite egen tid för att orka ta hand om 3 intensiva små liv.

Är kvantiteten av tiden det viktigaste i ens barns liv? Så mycket tid tillsammans som möjligt, eller är det vad man gör av tiden man har tillsammans, kvaliteten av tiden?

Mår barnen bra av att vara med sin mamma dygnet runt om hon tillbringar den största delen av dygnet liggandes i en gråtande hög på golvet?

Jag blev också ordentligt puschad att gå iväg till en läkare för att bli sjukskriven under en period. Tror det var 3 veckor. En stund i mitt liv då jag kunde få sova ut ordentligt.

Så sist men inte minst. Medicin.

Jag som är en skeptiker ut i fingerspetsarna trodde väl inte särskilt mycket på lyckopiller.

Men å så bra de var. Nästan för bra. Blev lite väl avtrubbad ett tag. Sa precis vad jag kände för. Kände liksom ingenting. Varken rädsla, lycka eller sorg.

Men det var bara i en månad eller så. Nu tycker jag att jag är rätt "normal" i mina känsloyttringar.;)