Ta vara på livet

Bloggar om hur livet ändrar sig då man beslutar att skilja sig

Utan förvarning

Publicerad 2011-09-11 22:57:42 i Allmänt





Det kom ett telefonsamtal. Rätt som det var, en helt vanlig dag. Jag var 23 år och väntade mitt första barn.

En röst från förr. En röst som jag inte kände igen men som en gång hade funnits i mitt liv.

En av alla de andra flickorna. Det hade gått 16 år sen jag hastigt blev flyttad från hemmet. Mina minnen var svaga men de fanns där. Inget jag tänkte på särskilt ofta men en del i mitt liv som format mig till den jag var.

Det var både en faschinerande och märklig händelse. Att helt plötsligt utan förvarning ryckas tillbaka till det gula huset på Smålands landsbygd.

Anledningen till att hon nu sökte upp mig var inte för att samla ihop barnaskaran till en lycklig nostalgi återträff. Utan för att samla ihop bevis. Fakta och berättelser från de barn som bott i den familj hon själv lyckades rymma ifrån vid 14 års ålder.

Hon skulle ha bevis mot våran fostermamma. Utsagor om hur illa ställt det hade varit i hemmet. Om vad som egentligen hände. Vad hon gjorde mot oss flickor och under vilka förhållanden vi bodde där.

En gång tidigare, då jag var 18 år hade jag fått lite information om vad som hade hänt. Sen om det var sanningen det vet jag inte. Då var det på ett litet dammigt kontor vid ett skrivbord mitt emot min dåvarande socialsekreterare.

Varför jag informerades hade jag heller ingen aning om men kanske tyckte de att jag hade rätt att få veta.

Den gången fick jag veta att efter att jag flyttats med ilande fart från hemmet i småland tillbaks till Örebro och ett annat familjehem hade alla de övriga fosterhemsplaceringarna också flyttats. En av flickorna hade rymt strax efter min flytt och hon liksom jag hade oroväckande saker att berätta om hemmet.

Om psykiska övergrepp, slag, inlåsningar och märkliga seder och allmän dårskap.

Mamman hade då alla barn blev tagna därifrån, gått ut med en historia om att pappan hade utnyttjat flickorna sexuellt.

Pappan hade då i sin desperation tagit sitt eget liv genom att gasa ihjäl sig.

Han hann aldrig bli dömd för något och inte ens en åtalan gjordes.

Så tillbaka till telefonsamtalet. Vad ville då hon som ringde mig den där soliga dagen. Samla bevis mot mamman. Varför?

Var inte pappan skyldig? Vad var det egentligen för övergrepp som hade skett? Om han nu var oskyldig varför tog han då sitt eget liv?

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela