Det man förlorar
Jag kan sakna det där att ha någon mer som älskar mina barn. Någon som man kan ringa och stolt berätta för när de gjort något bra, sagt något roligt eller lärt sig något nytt.
Jag har ingen mormor, moster eller annan släkting som tycker det är minst lika roligt som jag när minstingen lärt sig säga "Jag älskar dig" på tre olika språk.
Jag kan sakna det där att kliva upp på lördagmorgonen, äta frukost ihop och planera vad som ska hända under dagen. Även om det oftast är rätt skönt att få vara den som ensam bestämmer.
Jag tror att det jag mest saknar är samhörigheten runt barnen. Att ha någon som tycker att de är precis lika fantastiska som jag tycker. Som slåss med mig om att få en kram från dem.