Ta vara på livet

Såhär i efterhand har jag många gånger undrat varför i hela friden jag flyttade och inte han.

Visst han hade jobb. Ett vikariat!
Jag hade ett fast jobb och ett barn vars pappa bodde i staden jag flyttade ifrån och en förskola han var trygg med.
Mitt barns trygga miljö och kontaktnät flyttade jag ifrån.

Men jag visste nog någonstans att han aldrig skulle flytta till mig. Jag var kärare helt enkelt.

Idag, hade jag aldrig tagit det beslutet.

Min flytt innebar i en förlängning att jag inte fick ha min son hos mig så mycket som både han och jag önskat.

Men å andra sidan så kanske jag inte hade haft mina andra tre barn alls.

Jag har lärt mig genom livet att man aldrig ska ångra de val man gjort utan istället ta lärdom av dem och se framåt.

Men jag flyttade. Till örebro och till min förälskelse. Till en egen lägenhet, för det var väldigt viktigt för A. att det skulle bli så.

Vi var nästan aldrig i våra respektive lägenheter utan den andre, så egentligen helt onödigt. Men så skulle det vara.

Ständigt på A.s villkor. Och jag rättade mig, jag hade ju inget annat val om jag ville ha honom.