Ja se pojkar
Jag står inne i badrummet och studerar mig väldigt nära i spegeln. Vad jag gör mer tänker jag inte berätta;)
Vägg i vägg sitter sönerna och spelar dator. Den ena stor och erfaren, den andra andäktigt lärande.
De bygger en värld tillsammans. Samtidigt pratar de. Ett samtal där den ena frågar och den andra svarar. För en gång skull utan ett lätt irriterat tonfall.
Jag står kvar där vid spegeln fast jag egentligen är klar för länge sen. Kan inte låta bli att tjuvlyssna lite.
Mest är det prat om spelet och vad de ska bygga för slags hus. Men så frågar den lilla: " När ska du åka?" "Vaddå?" Säger den stora " till pappa eller?" " Ja" svarar då den lilla.
"I morgon" "Aha, men du får stanna så länge du vill!" Svarar lillebror. "Mmm, men jag måste åka i morgon för skolan börjar på måndag" säger storebror.
"Åå, jag kommer sakna dig när du åker" Lillebror låter ledsen på rösten och jag, jag står med tårar i ögonen och med örat tryckt mot badrumsväggen.
Det är så vackert med syskonkärlek.
I nästa stund bråkar de om vem som ska styra musen. Men vad gör det när man vet att de älskar varandra.